Pontiac historia 1967-2002 depå nr. 4 2002
En 35-år kort epok är snart över. I september rullar den allra sista fågeldekoderade
Pontiacen ut från GM:s Firebird-fabrik i Quebec, Kanada. depå berättar här historien om den
hisoriska sportvagnen som i flera år var en av koncernens storsäljare.

Egentligen skulle det aldrig ha tillverkats någon Firebird. Ej heller någon Chevrolet Camaro, Buick Skylark eller Oldsmobile Toronado.
Trots att de olika GM-tillverkama redan vid början av 1960-talet hade flera prototyper av sportiga ponycars färdiga, var det kalla handen från koncernledningen.
Man ansåg att ytterligare en sportvagn från General Motors skulle rasera försäljningen av Chevrolet Corvette. Endast en ungdomsmodell fick räcka, thats it!
De bestämmande gubbarna i GM:s toppskikt var dock inte sämre än att de kunde ändra sig -och det gjorde de också i all hast. Anledningen till tvärvändningen hette Mustang, och den chockade bilvärlden våren 1964. Bilen som var en produkt från ärkerivalen Ford gjorde succe, vilket konkurrenterna inte hade räknat med.
General Motors stod helt handfallna. Ford hade gjort verklighet av det som GM i flera år hade planerat men inte vågat sätta i produktion.
Nu blev det emellertid full fart vid ritborden och designavdelningarna hos GM. Plötsligt var det en självklarhet att varje självständigt märke inom koncernen skulle ha en egen 4-sitsig sportvagn i sitt modellutbud. För Pontiacs del blev det Firebird som skulle locka ungdomarna till försäljningslokalerna.


Första versionen av Pontiac Firebind presenterades den 23 februari 1967 och blev  direkt en succe. I dag benämns modellen som en klassisk "ponycar".


Första generationen
Den 23 februari 1967 premiärvisades den nya bilen för allmänheten. Trots att bilen släpptes så sent som ett halvår in på modellåret lyckades man producera över 80.000 exemplar av den första årgången.
Firebird hade som Mustangen ett sportigt utseende, var smakfullt utrustad och hade plats för fyra personer. Den stora skillnaden jämfört med Fords alternativ var att den nya Pontiacen presenterades i fem grundutföranden.
Mustangen beställde kunden som en billig standardvagn och plockade på utrustning efter tycke och smak.
Pontiac gjorde tvärt om. De presenterade Firebird färdigutrustade men i fem olika prisnivåer. Detta tankesätt skulle komma att prägla modellen genom samtliga fyra generationer och dess 35 år långa livstid.
Trans Am
Inför 1968 gjordes inga större förändringar på den sportiga Pontiacen. Ett enkelt sättet att skilja 68:orna mot 67:orna är att på den senare har ventilationsrutan i dörren rationaliserats bort.


1969 var det första Trans Am-året. Det hann dock inte göras mer än 697 exemplar av modellen, varav 8 var i öppet utförande. På bilden en av dessa åtta rariteter. Notera den sportiga vingen över bagageluckan. En detalj som varje muskelåk med självaktning var tvunget att ha vid slutet av 1960-talet.

Efter två goda försäljningsår blev det 1969 plötsligt svårt att sälja den nu omdesignade Firebirden.
Frontpartiet var bland annat helt ändrat. Man hade med enkla medel fått fram en Firebird som kändes ny - men som i grund och botten var av ursprungsmodellen.
Ett försök att öka modellens popularitet var introduktionen av prestigevagnen Trans Am. Den nya Firebird-versionen kom dock in ganska sent 1969 och hann bara göras i 697 exemplar. Åtta av dessa - i dag åtråvärda samlarobjekt - var av öppen modell.
Först en bra bit in på modellåret 1970 släpptes en helt ny version av Pontiac Firebird. Denna sena årgång berodde på problem vid fabriken med verktygsomläggningen. Därför fick 69:orna hänga med en bra bit in på nästa modellår.
Den nya Firbirden som var klar i februari 1970, var helt rätt i tiden och gav modellen ett ännu sportigare utseende. Bilen såg nu mer ut som en 2-sitsig racer där de bakre sidorutorna nu hade förkastats.
Karossen såg lägre och hungrigare ut och i fronten var de dubbla strålkastarna ersatta med ett enkelt par.
Att designen som gjorde entre på 70:orna var nära tidlös, bevisas
genom att den fick hänga med i flera år framöver.


En udda Firebird-modell är Esprit Hardtop Coupe 1971. Med denna bilen ville Pontiac förena sportiga prestanda och lyx i ett och samma paket - vilket sannerligen inte är lätt. Standardmotorn var en V8 på 350 cui som lämnade 165 hk. Lyxen bestod bland annat av heltäckningsmatta och stolar klädda i specialvinyl.

Ansiktslyftning
Förändringar som ny grill 1974, större bakruta 1975 och återinförandet av dubbla strålkastare på 77:orna, gav modellen en regelbunden ansiktslyftning.
Då Pontiac under 1976 firade sitt 50:e år som eget märke serverade man en specialutgåva av Trans Am. Jubileumsbilarna var svarta och en liten upplaga på 643 exemplar levererades med avtagbara takpaneler.
År 1979 hade grillöppningen försvunnit helt. Fronten kännetecknades istället av fyra glest placerade strålkastare. Kylluften togs in genom ett galler vid,stötfångaren.
Den här så kallade andra generationen Pontiac Firebird kom att hålla sig kvar i produktionen 1970-talet ut. Inte förrän 1982 skulle en tredje generation göra entre.
GTA
Den helt nya karossen fick lägre frontparti, kort bakparti och en ljusramp över hela bakstammen. Det kom att prägla modellen under resten av 1980-talet.
Ungefär hälften av de Firebirds som såldes var av prestandaversionen Trans Am och 1987 introducerades toppmodellen GTA.
Året 1989 firade för övrigt Trans Am-modellen 20 år vilket resulterade i en specialutgåva baserad på GTA:n. Jubileumsvagnarna var alla vita och under huven vilade en turbomatad Buick-sexa som levererade hela 245 hästkrafter.
 


År 1979 såg den sportiga Pontiacen ut på det här viset.
Standardmotorn i Trans Am var det här året en 400kubikare på 180 eller om man ville 220 hästkrafter. Over 200.000 Pontiac Firebird tillverkades det här året och 117.109 av dessa var Trans Am.

Fjärde upplagan
Så var det dags för en fjärde generation Firebird. Modellbeteckningen fyllde ju 25 år under 1992 och vad vore mer passande än att släppa en ny version av sportvagnen från Pontiac?
Firebird hade dock förlorat sin popularitet och 92:orna sålde inte i mer än 28.000 exemplar. Under 80-talet hade årsproduktionen legat i ett genomsnitt på 100.000 bilarvarför steget in i 1990-talet kändes något olustigt.
En trevlig nyhet var återinförandet av cabriolet-versionen. En Pontiac-tillverkad Convertible hade inte varit tillgänglig sedan 1969 men mitt under 1991 var det öppna alternativet åter på plats i försäljningshallarna.
Sista "Eldfågeln"
Med den sista generation av Pontiac Firebird, som kom 1993, tackar modellen för sig. Sportvagnen kommer inom kort att läggas ned och samma öde väntar Chevrolets Camaro.
 


Trans Am GTA hette lyxkryssaren för den som ville ha något extra. Modellbeteckningen introducerades 1987 och ett flertal såldes som nya i Sverige. På bilden en fullutrustad 89:a med Targa-luckor.

Plötsligt är vi nu tillbaka där vi startade - på 1960-talet med Chevrolets Corvette och Fords Mustang som herrar på täppan.
Specialmodell
Pontiac kommer att erbjuda en "Collector's Edition" av Firebird som 2002 års modell. Den har speciella emblem, svarta 17 tumshjul och benvit läderinredning. Och med särskilda Collectors-broderier kommer den att skilja sig från de övriga.
Specialutgåvan utmärker sig även med sin lackering i Sunfire Yellow.
Frågan är om det trots allt inte finns något utrymme för fler amerikanska sportvagnar på den gigantiskt stora marknaden. Flera modeller har de senare åren lagts ned men återkommit efter en tid.
Eldig comeback?
Vi får väl se om eller snarare när Firebird gör comeback. En femte generation av Eldfågeln skulle nog tas emot med stor entusiasm.
Kommer den kanske att uppstå likt Fågel Fenix ur askan?


En ny spetsig front gav 91:orna ett något modernare utseende trots att karossen hade många år på nacken. Det skulle dröja ytterligare drygt ett år innan en helt ny version skulle uppenbara sig.


Veronika och Richard i Rångedala äger en verklig dyrgrip i form av en Trans Am -71. Bilen finns även i form av en oljemålning i parets bostad.
Drömbilen

I nio år försökte Richard Nygren i Rängedala köpa loss bilen som varit hans favorit sedan han var liten. I dag är han dock stolt ägare till en Trans Am som det förmodligen bara finns ett exemplar av i Sverige.

Hemma hos Richard Nygren och Veronika Berglund är Pontiacintresset stort. Paret äger inte minyre än tre Firebird-vagnar av årsmodellerna 1969, 1970 och 1971, där den sistnämnda är en Trans Am.
- 70:an är min förstabil och en Formula 400, berättar Richard som inte ens hade tagit körkort när Firebirden inhandlades.
Han erkänner att en Trans Am stod högst upp på önskelistan, men att det inte gick med vilken som helst.
- Nej, det var bara 71 :an som gällde. Det var första året med 455motorn i Trans Am och en vagn med manuell växellåda var vad jag ville ha, förklarar han.
Svårköpt
Nu var det ju inte världens vanligaste bil som Richard suktade efter. Av de drygt 2.000 stycken 71 :or som tillverkades var bara 885 stycken utrustade med manuell låda.
- Det här exemplaret togs in av en kille i Borås någon gång på 1980-talet. Han sålde den i sin tur till en tjej som vårdade bilen i elva år innan en kamrat till henne fick köpa den mot löfte om att aldrig sälja den vidare.
För nio år sedan fick Richard höra talas om bilen, men tjejen som ägde den vägrade givetvis att sälja. Han gav sig emellertid inte utan ringde upp ägarinnan med jämna mellanrum. Det skulle dock dröja tills kamraten tog över bilen som Richard till sist lyckades köpa den ovanliga och mycket välvårdade Pontiacen.
Drömmen hade gått i uppfyllelse.
 


Rosenploerad aluminium är ett klassiskt signum för modellen. Tungtrampad koppling och Hurst-spak är tidstypiska muskelbilsdrag.

Klassiska färger
Att Richards Trans Am är vitlackerad med blåa stripes är ingen tillfällighet.
- Det är färgkombinationen för Amerikas tävlingsvagnar, förklarar Veronika som kan Trans Am historiken på sina fingrar.
Hon förklarar att när försäljningen av Firebird dalade 1969, gjorde Pontiac ett tappert försök att höja intresset för modellen. Man introducerade värstingen Trans Am.
Första året var samtliga Trans Am-bilar lackerade i Cameo White med blå dekorstripes över huv, tak och baklucka. Året därpå när den nya karossen introducerades gick modellen även att få i omvänd färgkombination.
335 hästar
De första två årgångarna erhöll ett drivpaket vid namn "Firebird Ram Air 400 Package". Benämningen innebar en 400-motor på 335 hästkrafter. Som tillval fanns en 345 hästars variant vid namn "Ram Air IV".
Richard och Veronikas Trans Am som är av den tredje årgången erhöll som sagt den stora 455:an men som faktiskt "bara" utvecklade 335 men rejält vridstarka hästar.
Enligt Richard är deras manuella 71:a förmodligen den enda i Sverige.
- Det ska visst finnas två exemplar med automatlåda och även de är väldigt sällsynta, påtalar han.
Någon risk att den kommer att lämna Richard och Veronika finns dock inte. Har man väl funnit sin drömbil brukar den stanna kvar mycket, mycket länge.

På 71:orna är den avbildade eldfågeln fortfarande ganska diskret. Den skulle med tiden dock komma att växa rejält.

Richard och Veronikas 71:a är i mycket fint originalskick. Bilen är endast omlackerad en gång sedan den var ny och har vårdats ömt av dess föregående ägare, vilket hör till ovanlighetema när det gäller amerikanska muskelvagnar.

Att Richard och Veronika valde just 1971 års Trans Am, har med motorn att göra. Det här var första 455-året och 335 hästar under huven är aldrig fel.

Vid 3.000 varv öppnas en lucka till luftrenaren och motorn får ett extra lufttillskott. HO står för High Output och kan väl bara tydas på ett sätt.
Harri Sillanpää i Sandared har lagt ned mycket arbete på detaljer som inte syns. I bagaget gömmer sig en välbyggd ljudanläggning och under huven är det inte mycket som är original. Det har en och annan snopen utmanare fått erfara ...
Som för många andra "Eldfågelentusiaster" var det filmen Nu blåser vi snuten som gjorde att herr Sillanpää fastnade för den sportiga Pontiac-modellen.
- Målet var ju att hitta en likadan bil som i filmen, men det var ju inte så enkelt precis, berättar Harri Sillanpää som till slut hittade en 75:a i fint skick.
Han var dock nära att ge upp när de utannonserade bilarna inte motsvarade det han ville ha.
- Hade varit och tittat på tre olika bilar, den ena risigare än den andra.
När jag ringde och stämde träff med ägaren till den här sade han att han skulle bli försenad eftersom avgassystemet hade rasat samman. Nej inte en till, tänkte jag, berättar Harri. Som tur var det bruksbilen som hade gått sönder och Harri kunde äntligen bli Trans Am-ägare.
Potent 400
När Harri något snopen blivit frånåkt av en Nissan 200, bestämde han sig för att göra något åt drivpaketet under huven. Eftersom Harris exemplar är originalutrustad med en 400-motor på 185 hästkrafter, lockade en uppgradering av denna blygsamma effekt.
- Visserligen fanns 455:an som motoralternativ 1975, men jag valde att göra något åt originalmaskinen. Han fick tag på en betydlig potentare 400. En Ram Air från 1970 som han försåg med diverse Holley- och Edelbrock-godis.
 
- Ny kamaxel, insug och förgasare gör att det hela andas lite bättre, flinar han. Nu fixar Pontiacen både Cosworth-Fordar och japanska riskokare.
Det diskreta luftintaget på huven är monterat direkt på förgasaren som ett så kallat Shaker Hood.
- Det var enda möjligheten för att förgasaren skulle få plats, ursäktar Harri hålet i huven. Jag har faktiskt bevarat originalmotorn för framtida bruk, poängterar han dock.
Harri har även sparat bilens ursprungsfälgar. Så vem vet, en dag slår kanske originalbacillen till och Harri kan då med enkla medel återställa Pontiacen i 1975 års utförande.

Sanna Ryberg är lika stor Pontiac-entusiast som sambon Harri, men var inte vidare glad när Harri tillbringade 14 dagar i bilens bagageutrymme med att installera en avancerad stereoutrustning. Resultatet blev dock över förväntan men medförde en totalt ombyggd trunk.

Pippigul
När Ingela Åkerström för 16 år sedan var på jakt efter en frän jänkare hade hon två bestämda önskemål. Det skulle inte bli en gul bil igen eftersom hon precis ägt en pippigul Mustang. Det fick heller inte bli en Trans Am då hennes mamma ägde en sådan av årgång 1977.
Av någon anledning föll ändå valet på en ... just det ... en gul Pontiac Trans Am 77:a.

Ingela Åkerström från Onsala har ägt sin knallgula 77:a i 16 år och är en hängiven märkesfantast. Hon har bland annat varit vice ordförande i Trans Am Club of Sweden och har mycket kunskap om modellen.
Egentligen var valet av entusiastbil inte så konstigt. Ingela var så gott som uppväxt i mamma Ingas Trans Am. En bil som bara hade ett år på nacken när familjen Åkerström kom över den 1978.
- Visst är det något speciellt med 77:orna. Har man sett filmen Nu
blåser vi snuten med Burt Reynolds, är det lätt att bli påverkad av den andra huvudrolls-innehavaren som är just en Trans Am -77, säger Ingela.
Ingelas Pontiac hör till den så kallade andra generationen som tog över efter de tre första årsmodellerna på 1960-talet.
- Den har inte så värst många likheter med modellen som kom 1970, förklarar hon. Just frontpartiet blev mycket fräckare på just 77:orna.
400-motor
Ingela berättar vidare att standardmotorn i Firebird som var en rak sexa, byttes ut det här året mot en betydligt modernare V6-motor.
Den enklaste modellen hette 1977 enbart Firebird. Den liksom den något dyrare Esprit-modellen gick nu att få med både sexa och V8. Den lyxigaste versionen hette Formula och då var en V8-motor standard.

Ingela delar delar sitt bilintresse med mamma Inga som även hon äger en 77:a. Inga som även varit kassör i Trans Am-klubben har ägt sin bil nästan sen den var ny. Den köptes ursprungligen av ett läkarpar i Kalifornien och hamnade i Sverige när den bara var ett år gammal.
Trans Am-modellen som Ingela äger var givetvis "top of the line" 1977. Dock hade man övergett den kraftfulla 455:an det här året. Istället placerades en 400-maskin på 200 hästar i 1977 års Trans Am.
- Tillgången på 400-motorer var dock begränsad, varför en del
vagnar erhöll en 403-kubikare som lånades från Oldsmobile, förklarar Ingela. Den mycket snarlika maskinen hamnade av någon anledning främst i bilar avsedda för Kalifornien.
Vice ordförande
Att familjen Åkerström är hängivna Pontiac-entusiaster går inte att ta fel på. Ingela och Inga har varit engagerade Trans Am Club of Sweden i över 16 år.
Till för bara en tid sedan satt båda med i styrelsen där Ingela var vice ordförande och Inga var kassör.
Att de trappat ned på föreningslivet märks om inte annat i deras garage. Inga varvar Pontiackörandet med att glida Cadillac när det passar och Ingela köpte en ny Chevrolet Corvette för två år sedan.
Gissa vilken kulör hon valde till Corvetten? Givetvis Millenniumgul.

I Nu blåser vi snuten från 1977 agerade en Trans Am i filmens vilda biljakter. Resultatet blev att försäljningen ökade och motorerna inte räckte till. Ingelas bil har en 400-kubikare, men Pontiac lånade även in en 403:a från Oldsmobile som komplement.
Frederik Berg i Bredared utanför Borås äger en Firebird från 1989. Bilen är utrustad med en Chevrolet-motor, vilket var vad Pontiac erbjöd kunderna detta år - om man inte ville ha en Buick sexa under huven förstås.
Den ilsket röda Firebirden susar ljudlöst fram på motorvägen.
Den fem liter stora Cheva-motorn under huven spinner som en katt och 4-stegsautomaten håller varvtalet nere på näst intill tomgångsvarv.
- Ligger jag på 100 varvar den inte mer än 1.500, förklarar Fredrik Berg som ganska nyligen köpt sig en Firebird från 1989.
Pace Car
Med en bensinförbrukning på dryga litern är Fredriks bil inte bara ett bra val ekonomiskt sett när det ska tankas. Den är även mycket prisvärd vid inköp.
- Min bil är importerad från Tyskland och där kan man hitta ett exemplar för mellan 60.000 och 80.000 kronor, säger Fredrik.
Vill man ha en Trans Am kostar den något mer, speciellt jubileumsversionen som även var Pace Car 1989. De gjordes i 1.500 exemplar och var alla vita med speciella Indianapolis 500-dekaler.Till Firebird och Trans Am fanns en mängd olika motorer att tillgå 1989. Den stora 5,7-liters V8:an som utvecklade 235 hästar fanns bara som tillval till Trans Am. I Fredriks vagn sitter den betydligt vanligare 305:an på 5,0 liter som Pontiac hade lånat från kusinen Chevrolet.
Fredrik som tidigare haft en Camaro, tycker att Pontiacs sportmodell känns mer gedigen.
- Firebirden var ju faktiskt en dyrare bil än Camaron och det märks också, säger han men erkänner att ingen av modellerna går att jämföra med Corvette. Nej, Corvetten spelar definitivt i en högre division.
Den mer påkostade Chevroleten betingar ju också ett högre inköpspris än de två billigare GM-vagnarna.
depå kan inte annat än hålla med Fredrik om att en Firebird eller Trans Am från slutet av 1980-talet ger ägaren mycket glädje för lite pengar.

Bakpartiet med en stor ljusramp kom tillsammans med den tredje generationens Firebird 1982 - och höll i sig till nästa generationsbyte 1993.

Fredrik tycker Pontiacen känns mer rejäl än exempelvis Chevrolet Camaro som han ägt tidigare.

Så här ser en 305:a ut (5 liter). Det är inte mycket som skiljer från 350-alternativet (5,7 liter) som lånades från Chevrolet Corvette.
Ragnar Olsson i Stenungsund föredrar den senaste och tyvärr även den sista generationen av sportvagnen från Pontiac. Hans Trans Am är av årgång 1998 och med bara 3.000 mil på mätaren utstrålar den fortfarande nybilskänsla.
 

 

Ragnar Olssons Trans Am tillhör sista generationenav den populära Pontiacen. I september upphör tillverkningen av sportbilen.
Den purple-färgade Pontiacen var bara ett år gammal när Ragnar köpte den av bilimportör som just tagit in den från USA.
Men det var ingen självklarhet att det skulle bli en Trans Am.
- Nej, jag kollade både på Camaro och Corvette innan jag bestämde mig, förklarar Ragnar.
Nu fick han en blandning av båda märkena. Firebird-serien delar ju som bekant en hel del teknik med Chevrolet Camaro, och under huven på Ragnars Trans Am sitter en Corvette-motor.
- Det är en 5,7 liters V8 helt i aluminium och kallas allmänt för LS I. Den utvecklar 305 hästar i Pontiacversionen. I Corvetten ger den några kusar till eftersom den inte kan andas lika bra i Pontiac-kostymen.
Fullutrustad
När man provåker Ragnars 98:a, är det inte svårt att förundras över Firebirdens utveckling bara de senaste 30 åren. Från början var ju modellen tänkt som en relativt enkel Mustang-utmanare. Efter en tur i Ragnars vagn känns det som om det nu är Chevrolets Corvette som borde känna sig hotad.
Komforten är enorm. Ragnar förfogar över det mesta i utrustningsväg.
- Det enda jag saknar är WS6, förklarar Ragnar. Det egentligen ett "Ram Air-kit" och innebär annat luftintag och motorhuv.
Han är dock mer än nöjd med det han har och skulle inte kunna tänka sig någon annan entusiastbil.
- Inte bara för att modellen är trevlig, vi har en bra märkesklubb också, påpekar Ragnar.
Det han syftar på är Trans Am Club of Sweden som han gick med i direkt vid bilköpet 1999.
Nu får dock medlemmarna och övriga hängivna Firebird- och Trans Am-entusiaster vårda och hålla till godo med det som finns. I september rullar den sista Pontiacsportvagnen ut från fabriken.
Kanske intresset för modellen blossar upp då. Man brukar ju inte sakna kon förrän båset är tomt sägs det, eller hur?

Helaluminiumåtta från Chevrolet Corvette. Med sina 305 kusar är bilen en trevlig uppstickare som kan ge både Japan- och Europa-bilar pisk.

Ragnars Trans Am är fullt laddad med tillbehör. Svankstödet i stolarna justeras med luft och gör att gokartkänslan infinner sig.

depå nr. 4 2002

Inga ramar? Klicka här!